Ibland måste man bara bestämma sig

Ibland måste man bara bestämma sig för att släppa allt det gamla.

Ibland måste man bara bestämma sig för att njuta.
Ibland måste man bara bestämma sig för att leva.
Ibland måste man bara bestämma sig för att älska.

Någon gång måste man bara bestämma sig.
Frågan är bara hur mycket som ska krävas..?

Kärlek är bara ett ord

ända tills någon kommer

och ger det en innebörd.

Kan inte förmå mig själv att förstå hur underbart allt är
Kan inte förmå mig att förstå vilka underbara människor som har kommit in i mitt liv

Jag vill bara slå sönder bubblan 
Göra det innan den krackelerar och kontrollen är borta.

Slå sönder den i en miljon skärvor
Skärvor som jag ska använda 
för rista in mitt hat 
Rista in mitt hat
mot alla dessa små röster som förpestar mitt liv.

Den senaste månaden.
Jag har varit så fantastiskt lycklig.
Kunde inte tro att det var sant.
Kunde inte förstå att det kunde få vara så vackert.
Livet.

Nu.
Två veckor har jag varit tillbaka.
Tillbaka där allting började.
Tillbaka på det gamla arbetet.

Nu.
Kan jag inte känna längre.
Kan inte längta eller glädjas.

Min aptit på livet bara försvann.
Som ett blixtnedslag
låg jag återigen där på golvet
som ett vakuum utan hopp.

Hur ska han kunna förstå.
Hur ska jag kunna få honom att förstå.
Hur ska jag kunna berätta.
Berätta om min ångest.

Ingen ska behöva vara en del av den svarta sörjan.

Inget varar för evigt - men stunden är här och nu

Jag mår rätt bra nu.
Jag behövde bara få lite ordning på mig själv.
Lite nya rutiner i livet.

Jag vet att jag inte är riktigt klar med allt än,
men röken har liksom skingrats litegrann.

För stunden är jag nöjd med det.

Modet finns inte riktigt just nu

Att blunda för verkligheten är aldrig bra.
Att våga se de problem som finns just nu kräver mod.

Meningen med livet är att leva.

Dom mörka molnen har börjar skingrats.
Nätterna är inte längre så långa.
Mardrömmarna är inte längre lika fruktansvärda.
Ångesten får inte längre ta lika mycket plats.

Fröet har börjat gro.
Jag tror att jag har börjat.
Börjat leva livet.

Jag är förtjust i uppmärksamheten.
Jag är egentligen tveksam till den som ger mig den.
Jag är osäker på vad han vill med den.
Jag vill inte att någon ska känna till den och det i sig gör det lite mer spännande.

Jag visste att jag väntade på något. Jag visste bara inte när det skulle komma. Eller hur det skulle komma.

Idag kom ett oväntat samtal.
Tror och hoppas att det kan vara precis det jag har väntat på.

Helt plötsligt börjar jag vackla.
Ny mark är läskig mark.
Ont i magen.
Hjärtklappning och ånger.

Det måste bli ett slut på trygghetsnarkomanen.
Nu.
Skärp dig!
Börja våga livet!

Så...

...vad är mina drömmar
...vad är mina mål
...vad är min längtan

Blankt.
Tomt.

Återigen vill jag bara fly.
Bort från mig själv.

Det sista andetaget. Kvar är bara en tomhet.

Du hade delvis rätt i att jag inte står ut.
Men det är inte alla andra som jag inte står ut med, 
det är mig själv som jag inte står ut med.

Ville inget hellre än att få dig att må bra,
jag kunde bara inte förmå mig..
Jag så otroligt ledsen för det.
Känner bara avsky inför mig själv och min egen oförmåga.
Förlåt.

Det rullar bara på.
Hur kan Han bara acceptera det.
Hur kan Jag bara acceptera det.
Vill vi inte ha ut mer av livet?

Jag hatar att jag inte kan förmå mig själv
att göra det som är bäst för mig.

Allt det här om att våga hoppa.

Det är fan inte helt enkelt. Det där som kallas livet.
Just nu är jag en idiot i alla avseenden.

Det var ju det här jag skulle ordna.
Det var ju liksom meningen med resan.
Inte göra det värre.

På två sekunder har jag fallit tillbaka i gamla mönster, där det största problemet är min egna självkänsla.
Käpparna pillrar jag omsorgsfullt dit själv.
Varenda liten en.

Du finns i mig
I min själ

Vår resa börjar nu
Du börjar din
Jag börjar min

I slutet av vägen ses vi
Du och jag

Min vackra vackra

Tiden rinner iväg utan att jag lever.
Rädslan är övermäktig.
Gör jag inget snart
så kommer jag att dö, olycklig.
Precis som alla andra

The world can kick you round
can bruise you up might even beat you down
So here's a sweet little lullaby to keep the monsters gone
make sure you pass it on

Dröm minns lev

Som en spiral
åt alla jävla väderstreck du kan tänka dig.
Så är det. Ofta.

MEN
Just nu, i detta nu.
Är allt bra.
Till och med mer än så.



Måste bara påminna mig själv om att livet
faktiskt är till för att levas.

Ingen svår matematik i det.

Jag upphör aldrig att förvånas över
hur dumma i huvudet en del folk är!

Open up to let the light in

Allt är relativt

Det var en mycket bra dag idag

Se där ja

Dagens sökord, som har hamnat på den här adressen,
är enligt statistiken:
- Kul
- Knulla
- Farmor

Jorå men så att..
Välkomna!

Fråga mig inte hur jag mår.

Jag försöker att inte känna
men när du frågar så bubblar det upp

Jag orkar inte
Låtsas bara som att det inte finns

Ignorerar, hittar på lögner
lögner som bara finns i mitt huvud
Ursäkter för en sanning som inte finns

Hur länge kommer jag orka
Orka hålla uppe fasaden
Har förstått att du redan
sett sprickorna

Skit!

Jag kan inte andas

Jag vill bara gömma mig
Gömma mig långt in under täcket

där ingen
absolut ingen
ser mig

När jag vaknar igen
Vaknar ur den äckligt geggiga bubblan

då ska jag bara skratta
Skratta åt det jävla eländet

Men hur kul är det innan dess?
Blä.

I lost my mind without you

Vissa dagar förstår jag inte hur jag tänker andra

Hinner inte med mig själv.

Känner mig återigen som en tickande bomb
som hatar allt och alla.

Rätt trist känsla.