måndag 21 april 2008

Sandra

Den dagen du sökte upp mig
Den dagen så gav du glädje till mitt liv

Vi delar livet

Du är den enda som känner mig
Du är den enda jag har släppt in
Du är verkligen det bästa som har hänt mig

Vi delar livet

Varför kan vi då inte prata
Varför drar vi oss då undan från varandra
Varför gör vi varandra osäkra

Vi delar helvetet

Du är det enda som fattas mig

2 kommentarer:

Anonym sa...

Som jag sagt förut: Du borde samla en del av dina alster och sända till ett bokförlag, du är poet, babe!

Anonym sa...

Jag älskar dig...

Undrar många gånger också varför det blir som det blir...många gånger har jag tänkt at vi är så olika men sen du flyttade till karlstad så har jag insett att jag har helt fel. Vi är så lika du och jag..skillnaden är att du inte visar så mycket..men tankarna är desamma. Jag är utåtagerande och du håller saker inom dig mer. Hur jag än vrider och vänder på saker så kommer jag till samma känslor..du är mitt allt på något konstigt vis och jag ill aldrig leva utan dig..jag skulle klara det men jag skulle få leva med att vara halv och hela tiden sakna något.