fredag 30 maj 2008

Träffade honom en kort stund ikväll, vi hade en "bildate"...absolut inte ett dugg spännande, vi var kanon trötta båda två och ingenstans att ta vägen så vi satt på en parkeringsficka och sörplade statoil kaffe innan jag körde hem honom till hans päron, där han bor tillfälligt...

Han smekte mig på kinden sa godnatt och gick ur bilen...ingen kram, ingen kyss, bara en öm smekning på kinden...och jag åkte hem till mitt...han är bra söt, men jag är inte van pojkar som honom, så jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller inte?!

Jag vet att det är sjukt fjantigt, men jag gillar honom...vilket resulterar i nån form av överdrivet inre personlig vendetta med konflikter om jag duger eller inte, undrar vad han tycker om mig, är jag tråkig, ful, mesig..vad ska det här leda till bla bla bla...tankarna flyger iväg så långt så att jag till och med funderar på att dra mig ur alltihopa bara för att inte bli den som blir övergiven...jag blir bara förvirrad av alltihop och vet inte hur jag ska beté mig...totalt kaiko jag vet, men jag är rädd för att jag börjar tycka lite för mycket om honom....

3 kommentarer:

Anonym sa...

WWWWIIIIEEEEE!!!! De låter som en bra pojke!! Håll fast i han!! Vad roligt att vara så där nervös förälskad!! Ha en skön helg!


Jag är ledig hela långa helgen=)

Anonym sa...

Drar du dig ur kanske du går miste om mr right...Man måste ge av sig själv får att få tillbaka! Go 4 it U silly girl :-)

misssister sa...

Du är klok du Ingrid, tack för att du påminde mig om att i bland måste man våga förlora lite för att vinna!! Tankens kraft spelar fula spratt ibland..