I don´t give a....

..shit!

Har tänkt en del på den där töntstämpeln
(en obehaglig stämpel!)

Har tänkt på hur jag ska komma ifrån den, hur jag ska bli mindre präktig, vad jag kan göra annorlunda... Men shit, det är ju där i problemet ligger, jag är den jag är och jag kommer inte ifrån mig själv. Internt ser jag mig själv som något helt annat än töntig och präktig...det är för få tillfällen för att gillas...egon är aktiv!

Jag är rätt underbar som jag är, det är de gångerna som jag känner mig obekväm, uttråkad eller osäker som jag misstänker att jag inte klarar av att vara mig själv, och då blir jag kônstig. Oftast är det så tydligt att jag själv funderar på vad jag håller på med, så jag har full förståelse för allmänhetens irritation mot mig i de lägena.
Fast det är klart, det skulle jag förmodligen aldrig erkänna..