Nu är det över..

Min första festival är över!
Om det blir den sista? Knappast!
Jag älskade det!
Älskade atmosfären, stämningen, människorna och för all del, även musiken.

Men jag skulle aldrig tillåta mina egna barn eller ens kära syster tillbringa tid där, inte vart fall efter mörkrets utbrott...alldeles för mycket fylla, droger och skumma människor. Alldeles för många som far illa, även om det ändå är en minioritet.

Shit, nu låter jag präktigt överbeskyddande! Men de unga människorna jag träffade i sjukvårdstälten, inte ens tjugo år fyllda, de som inte minns vad som har hänt, de som inte kunde andas på egen väg, deras systrar som förtvivlade sitter bredvid och inte kunde klandra sig själva tillräckligt för vad som hade hänt.. Det önskar jag ingen. Förutom den parantesen så är det helt fantastiskt hur många olika underbara människor man mötte.

Att det blir Arvika nästa år igen är en självklarhet, och den största anledningen till det är Marias arbete för att få allt att fungera! Och kul, ja det hade vi!