Vi har kommit in i en ny fas.
En dålig fas.
Vi pratar inte längre.

Jag saknar honom när han inte är här.
När han är här uppskattar jag honom inte.
När han går är det tomt.

Men visst är det så,
man är väl två om det?
Det hänger väl på båda att försöka.
Att ge, att överraska.

Just nu är jag inte speciellt överraskad.