Medicinjouren obefogat sur på mig för att jag redan hade behandlat patienten, i den eviga väntan på att hon skulle höra av sig...hon kände sig förmodligen otillräcklig. Hon hade häcken full, jag hade häcken full.
Jag ville inte att patienten skulle dö.
Annan patient obefogat sur på mig o kallar mig grinig när han ringer för femhundraelfte gången o vill ha smärtlindring, som jag vägrar ge...han hade förmodligen abstinens.
När han sen dessutom ville ha frukost serverad klockan 05.00 önskade jag bara att han skulle resa sig upp o gå därifrån.
4 kommentarer:
Tålamodet är nog en bristvara i slutet på passet.
JObbade du på MAVA inatt ;-)??? Uuuuu saknar INTE! Vi fick lägenheten btw =) Så nu kommer vi bli nästintill grannar haha =)
OM det är en bristvara? Den är icke existerande. Skulle jag bli sjuk så skulle det aldrig fresta mig att åka in till sjukhuset mellan 03-07 ;)
Åååh va kul Ingrid!! Nu kanske vi äntligen kan få till den dära grillningen, jag menar, det har ju varit så långt avstånd innan ;)
Jag upplever aldrig att det är obefogat när du tappar tålamodet. Tycker de flesta är alldeles för mesiga. Man ska inte ta all möjlig skit. Sådeså.
Skicka en kommentar