Förtroendet är förbrukat.
Jag upplever inte en ärlighet
utan snarare en plikt i deras chefskap.
Tårarna har mer än flödat idag,
en lättnad men allt är ändå försent.
Inget kommer nånsin att bli sig likt igen,
för mig är dom inget annat än förlorare.
Bitter och besviken,
det är precis vad jag har blivit.
Tack för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar